Svenshogen.Com © 2012 • Privacy Policy • Terms of Use

Nyheter

 

 

• järnvägen »

Bohusbanan öppnades för persontrafik i Svenshögen 1 juni 1907. Stationshuset ritades av arkitekten Folke Zettervall och är av samma typ som de flesta andra stationshus efter Bohusbanan. På området uppfördes också ekonimihus, avträdeshus, godsmagasin och vattentorn.

 

• Svenshögen skolan »

Svenshögens skola öppnades 1980 i lokaler som tidigare använts av sanatoriet som personalbostäder. Skolan hade låg- och mellanstadium medan högstadium finns i Stenungsund

• Sanatoriet »

Det natursköna läget och den friska luften gjorde att Svenshögen sanatorium byggdes här och invigdes 1911. På 1960-talet gjordes det om till sjukhus.

 

 

 

Denna sida är under uppbyggnad..........

 

 

 

     Svenshögen Historia

Här är Svenshögen

Svenshögen blev namnet på sjätte roten i Ucklums socken vid sjön Hällungens norra del. Svenshögen var en by på 1600- och 1700-talen innan storskiftet 1757 en enskiftet, eller laga skiftet, 1844 hade verkställts. Då skiftades åker och skogsmark till hemmansdelar i sju gårdar samt flera torp och tomtningar, som åsattes mantalsnummer i jordregistret.

Svenshögen tillhörde Inlands Nordre härad i domstol och rättsväsende. Kyrkligt tillhörde man Älvsyssels norra kontrakt. Efter kommunreformen 1952 ingår man i Stenungsunds kommun med tillökning av landområdet med Hällesås och Bergs gårdar. Gränsen går nu i norra delen mot Uddevalla kommun vid Elversröds gård. I öster går gränsen vid Amdal och gamla E6:an ock den så kallade Kråkestan i Huveröd, vidare i sydostliga delen mot Huveröd. Över sjöarna Stora och Lilla Hällungen i syd och väst till gamla Ödsmåls sockens gårdar Bua och Panneröd.

Gårdagarna i Svenshögen

Den norra gården med gräns till Hällesås hette Kullen. Tre gårdar i mellersta Svenshögen avstyckades helt eller delvis till sjukhuset. Två gårdar fanns i Aspliden och Liden i söder. Gmla namnbeteckningar av hemmansdelar är Ekeliden, Jensgården, Liden samt Wärfendahlsgården – tidigare den oskiftade byn – vilket var namnet efter dess ägare häradsskrivaren Wärfendahl.

Tidigare namn

Före 1658 på den dansk-norska tiden hette Svenshögen Swenshöy 1544, Swenshög 1568, Suensehoff 1573 – en dansk tid, Suenshöuff 1586 och Swanshöien 1659. Första gången namnet Svenshögen angavs var 1697.

Namnet Svenshögen kommer av mansnamnet Sven och av naturlig bergshöjd. Bua i väster har namnet efter norska ordet långsträckt bergås. I söder finns utsiktsplatsen Slottsberget med en fornborgsruin, klippgrottan Helgas höl och Slottsbergsporten. Höl kommer också från norskan och betecknar rund bergkulle.

Fornborg och stenåldersfynd

Det finns få synliga fornlämningar i Svenshögen. Ett år dock fornborgen på Slottsberget. På generalstabens kartor finns fornlämningar angivna bland annat på Kalvhagens marker. Enstaka fynd har gjorts i marken som stenyxor och dylikt. En är funnen i Kalvhagen. Två hällekistor har tidigare funnits i mellersta Svenshögen, som förstörts under 1900-talet. Ytterligare en finns strax söder om Kalvhagen i Huveröd. En hålyxa av grönsten har också hittats i Svenshögen.

Krigstider

I äldre tid var förskansningen på Slottsberget ovan badplatsen ett ställe där befolkningen lättare kunde försvara och skydda sig. Där finns en grundmur kvar. Likaså finns på och vid Bua Slottsberg rester av murar.

Från krigstiderna på 1600- och 1700-talen finns några uppgifter. Gamla riksvägen var en härväg för de norska, danska och svenska trupperna. Bohuslän blev svenskt 1658, men redan 1675 invaderades Bohuslän på nytt från Norge. Trupperna drog söderut och belägrade Kungälv och Göteborg. Orust och Tjörn var också besatta. Gårdar brändes och befolkningen for illa genom svält och umbäranden. Detta tillstånd hävdes av svenska trupper 1679 och det blev åter fred.

Den svenska administrationen återvände och de gårdar som haft norskt och danskt innehav drogs in till svenska staten. Dessa delades ut dom förläningar, ofta till män som varit ute i krigen på den svenska sidan. Det finns en plats vid gränsen mellan Svenshögen och Huveröd som kallas Kungsbron, där gamla riksvägen genom genom Aspliden. Svenske kungen Karl XIV skall där ha rastat vid spisestenen, som bord vid måltiden.

1788 kom åter norska trupper och intog hela Bohuslän. De drog sig tillbaka samma år utan större skadegörelse. De äldre benämnde detta med att "de röda gick". Uttrycket kommer från de röda uniformerna.

Ett soldattorp fanns i Matteshagen, Amdal, vid gamla E6. Två namn på soldater var Mattes Ås och Svensk.

Backamot var lägerplats för militären från 1724 fram till 1913. Det var Bohusläns dragoner, senare Kungliga Bohusläns regemente, som flyttade till Uddevalla 1913 och senare blev Infanteriregemente I17. Backamo exercisplats var ett utflyktsmål. Stiftelsen Backamo lägerplats förvaltar idag området. Man renoverar och underhåller byggnaderna och ordnar marknader och andra tillställningar. Exercisheden är nu flygplats för sportflygning.

Några exempel på soldaternas mat:

- Sluring – korngryn, gula ärtor, fläsk och rimmat sidfläsk, lök, kålrötter, potatis och morötter med kryddor som timjan, persilja, vitpeppar, nejlikor och lagerblad.

- Kokta grå ärtor med skuren salt sill.

- Kokta bruna bönor och salt sill.

- Stekta korngryn i istersmult.

- Skomagerbredde – mjukt tunnbröd med skivad kall potatis och salt sill.

Fattiga ortsbor kom långaväga för att i en kanna hämta överbliven mat som föda åt familjen. Det omvittnat att detta hjälpte många att övervinna svälten. Detta förfarande var också vanligt vid Svenshögens sanatorium 1910-20 och på 30-talet.

Sjukhusbygget

1911-12 byggdes sjukhuset av landstinget. Det inrättades för att vara sanatorium för lungsjuka i TBC och senare för långvård för äldre, som det var fram till 1988. Då ombyggdes det till flyktingmottagning ock användes som sådan till år 2000 av Invandrarverket.

Sjukhusanläggningen blev en omfattande verksamhet med många anställda på hel- eller deltid. Det var dispensärcentral för Bohuslän med laboratorium, röntgen och provtagning av vårdbehövande och kontroll av friska.

Det uppfördes en mängd byggnader för sjukhusets behov. Den största var huvudbyggnaden i fyra våningar med en trevånings tillbyggnad och köks- och baddelar. Övriga var maskinhus för energi; ett fyra våningars barnsjukhusannex; paviljonger för dagligt uteliggande sjuka; hus för lärare; särskilt hus för läkare; särskilt hus för överläkaren; tvåfamiljshus för underläkare; hus för sköterskor; tvåvåningshus för biträden och kökspersonal; hus för kusk, vaktmästare och trädgårdsmästare; ett tvåfamiljshus för maskinpersonal; särskilt bårhus för obduktion och förvaring av döda; växthusanläggning för odling av grönsaker och svinhus för 40 grisar.

Sjukhusets betydelse för affärer och hantverkare

Sjukhuset medförde att Svenshögens befolkning ökade avsevärt då behovet av service och hantverkskunnighet ökade i samhället. Hit kom många för att erbjuda sina tjänster. Affärer, entrepenörer och verksamheter uppstod främst Albert Larssons (1905) och bräderna Nygrens affärer samt David Lundqvists café, pensionat, bageri och famvik för rån- och glasstrutar och bottnar till bakverk. Konditoriverksamhet och brödutkörning med bil sköttes av anställda i bageriet. Som granne till bageriet drev Elsa Widén mellan 20- och 40-talen en kortvaruaffär.

Bjurhult öppnade charkuteriaffär, Albert Karlsson fiskhandel, Johannes Lewin hembageri och Axel Häll skomakeri. Från Hålls skomakeri finns hela utrustningen hos Ucklums hembygdsförenings muséum i Sköldunga gamla skolhus. Byggmästare var Axelsson och Bror Hansson, målare Bertil Vik och Johan Särnholm, rörläggare Botte och Gustav Lund, elektriker Knut Ingemarsson, snickare Elof Engström, Erland Versterlund och Bengt Hansson, stensättare Kurt Ivarsson och Arthur Adolfsson samt betongarbetare Fritz Flink. Johannes Lewin hade hönseri.

Isupptagningen startades 1920 i Lilla Hällungen av Isbolaget f rån Göteborg. Det fanns stort behov av naturis före 1945, då kylningen av varorna i Göteborgs affärer skedde med isskåp till vilka isen transporterades med häst och vagn. Kusken bar in isstycken på ryggen.

Det var ett krävande arbete att såga loss isstycken från insjöisen, transportera till förvaring i isladorna och därefter till järnvägsvagnarna. Det fanns tidvis cirka 20 anställda.

På 20-talet sågade man isen för hand med grovtandade långsågar. Från 30-talet användes motorsågar. Isstyckena var cirka 50x80 centimeter. Det sågades så att långa rännor uppstod i sjön. Isen drogs med båtshakar till en upptransport till isladorna. Den skedde genom en hästvandring med långa wiretrossar som hakades i flera isstycken på en gång. Isen drogs i en ränna av trä till ladorna.

Där staplades isen till cirka 10 meters höjd. Då lagret var fullt övertäcktes isen med cirka 50 centimeter sågspån på alla sidor. Isladorna var cirka 30 gånger 50 meter och 12 meter höga.

På samma sätt som intaget skett tog man ut isen på våren och sommaren för transport med järnväg till Göteborg. Det var då endast tre-fyra man som jobbade med uttag och lastning. Algot Olsson var bas för isupptagning och utlastning. Han var den ende som hade arbete nästan hela året. De andra fick arbete kortare eller längre tider. 1945 upphörde verksamheten, eftersom moderna kyl- och frysanläggningar infördes.

Arthur Karlsson var bilreparatör, poststationen drevs av Alma Nygren och sonen Gustav och hade två brevbärare. Bland brevbärarna fanns genom året Karl Andersson i Panneröd, Gösta Simonsson och Erik Österlid. Järnvägens station hade tre anställda och banvaktare Hilding Karlsson. Elis och Arvid Eliassons sågverk och brädgård hade några anställda. Filmframkallningsverkstad fanns i gården Lia en kort tid 1935. Sju stycken lantbrukare hade kreatur, hästskötsel och skogsbruk. Dag- och timanställda för diverse småarbeten var John Olsson, Erik Johansson, den från Nya Zeeland återvände John "Zeeländaren" Johnson, Algot Olsson med flera.

Entreprenörer inkallades till landstingets arbeten vid sjukhuset för elinstallation, rörläggeri, golvarbeten, plåtslageri, målningsarbeten, om-, till- och nybyggnation och större schaktarbeten. För småarbeten anställde sjukhuset timavlönade.

Pann- och maskincentralen drevs i årtionden med kol och ved. För transport från järnvägsvagnar till kol- och vedgården vid sjukhuset anställdes tillfälligt för hästkörning, senare biltransport, traktens lantbrukare och biltransportföretag. På sjukhuset fanns en kusk för hästtransporter. Varje dag hämtades mjöl från Åsens gård. Vidare fanns chaufförer för bil- och ambulanstransport till och från sjukhuset.

Vid sjukhuset fanns 110-120 anställda hel- eller deltid. På flyktingförläggningen var 12-14 anställda. Många boende pendlar idag till arbeten utanför samhället. Det finns inte kvar några betydande, utan blott enstaka, verksamheter i Svenshögen.

Patientföreningen vid sjukhuset och Tidskriften Hällungen

Patientföreningen var en självhjälpskassa vid sjukhuset i Svenshögen. Man drev en butik och man ordnade med förlustelser för patienter, personal och andra intresserade, såsom teater, sång, musik, uppträdande av artister och filmvisning i sjukhusets samlingssal. Folket i Svenshögen hade också tillträde dit.

Föreningen utgav en tidning som hette Hällungen. Den utkom årligen vid juletid med hjälp av sponsorer och betalda julhälsningar. Tidskriften spreds i hela Bohuslän och var mycket omtyckt.

Humanitär sjukvård för koncentrationslägerfångar

1945 mottogs vid sjukhusets patienter som Röda Korset transporterat från koncentrationsläger i Tyskland. Dessa fick stanna tills de återfått hälsan. De tidigare fångarna var mycket utmärglade när de kom, många kunde inte gå. Andra släpade sig fram. Det var en av de värsta syner jag sett. Jag minns att en av de som tillfrisknade blev anställd på sjukhuset. Hon hette Stacha, var polska och märkt för livet av upplevelserna under sin vistelse i koncentrationsläger.

Skola på sjukhuset

En skola fanns vid sjukhuset fram till 1930-talet. Man undervisade sjuka barn och sjukhuset hade särskilt anställda lärare för detta, varav en hette Lundin.

Första skolans tillkomst

Skola kom till Svenshögen 1942. Den fanns i en byggnad tillhörig Alf Guldhed (Gustavsson) med ett klassrum med elever från fem årskullar. Från slutet av 1960-talet till läsåret 2008/2009 fanns en låg- och mellanstadieskola i en ombyggd personalbostad från gamla sjukhuset.

Redan 1843 valdes kyrkorådet vid stämma till "skoldirektion" för att ordna skolväsende för barnen i socknens sex rotar. De första besluten var att skolan skulle vara av "flyttbar beskaffenhet" samt att uttaxera fyra schilling banco av alla mantalsskrivna personer och att skolavgift avlades med 16 schilling. Samtidigt beslöts att tjänsterna som klockare och lärare skulle förenas. 1847 igångsattes ambulerande skolor i förhyrda lokaler.

1858 beslöts att söka statsbidrag för fasta skolors anordnande. 1864 fanns folkskola i Södra Röd och småskola i Sköldunga. Samma år anhöll församlingen om statsbidrag till skolor om 200 riksdaler och erhöll 50 riksdaler årligen från hushållningssällskapet. 1865 byggdes skolor i Grössby, Södra Röd och Huveröd efter en gåva på 100 riksdaler från Christian Larsson. Till Huveröd gick barnen från Svenshögen 1865 till 1939. I grannsocknen Grinneröd fanns skola i Kvattroneröd dit skolbarnen gick mellan 1939 och 1942.

 

 

 

Denna sida är skapad av Svenshögens intresseförening.